Mineralet är uppkallat efter William Withering, som 1784 erkände att det skiljer sig kemiskt från baryter. Det förekommer i vener av blymalm vid Hexham i Northumberland, Alston i Cumbria, Anglezarke, nära Chorley i Lancashire och några andra orter. Witherit förändras lätt till bariumsulfat genom inverkan av vatten som innehåller kalciumsulfat i lösning och kristaller är därför ofta belagda med baryter. Det är den främsta källan till bariumsalter och bryts i stora mängder i Northumberland. Det används för beredning av råttgift, vid tillverkning av glas och porslin, och tidigare för raffinering av socker. Det används också för att kontrollera förhållandet kromat till sulfat i krompläteringsbad.