Klordioxid (ClO2) är en gulgrön gas med en lukt som liknar klor med utmärkt fördelnings-, penetrations- och steriliseringsförmåga på grund av dess gasformiga natur. Även om klordioxid har klor i sitt namn är dess egenskaper väldigt olika, ungefär som koldioxid är annorlunda än elementärt kol. Klordioxid har erkänts som ett desinfektionsmedel sedan början av 1900-talet och har godkänts av US Environmental Protection Agency (EPA) och US Food and Drug Administration (FDA) för många applikationer. Det har visat sig effektivt som ett brett spektrum, antiinflammatoriskt, bakteriedödande, fungicidt och virucidmedel, liksom ett deodoriserande medel, och kan också inaktivera beta-laktamer och förstöra både pinworms och deras ägg.

Även om klordioxid har "klor" i sitt namn är dess kemi radikalt annorlunda än den för klor. När den reagerar med andra ämnen är den svagare och mer selektiv, vilket gör att den kan bli en mer effektiv och effektiv sterilisator. Till exempel reagerar den inte med ammoniak eller de flesta organiska föreningar. Klordioxid oxiderar produkter snarare än klorerar dem, så till skillnad från klor producerar klordioxid inte miljön oönskade organiska föreningar som innehåller klor. Klordioxid är också en synlig gulgrön gas som gör att den kan mätas i realtid med fotometriska enheter.

Klordioxid används ofta som ett antimikrobiellt medel och som ett oxidationsmedel i dricksvatten, fjäderfäprocessvatten, simbassänger och munvattenberedningar. Det används för att desinficera frukt och grönsaker och även utrustning för bearbetning av mat och dryck och används ofta i forskningslaboratorier för biovetenskap. Det används också inom hälso- och sjukvårdsindustrin för att sanera rum, genomgångar, isolatorer och också som ett steriliseringsmedel för sterilisering av produkter och komponenter. Det används också i stor utsträckning för att bleka, deodorisera och avgifta en mängd olika material, inklusive cellulosa, pappersmassa, mjöl, läder, fetter och oljor och textilier.